Något jag irriterar mig på....

Jag irriterar mig på min pappas flickvän. De har varit tillsammans enda sedan mina föräldrar skildes 2004. När de träffades var vi hos pappa varannan helg, hon tog hand om oss som vi vore hennes egna barn. Vi gillade henne jättemycket och hon blev gravid med min största lillebror Isak 2006, fick vi känna när han sparkade och fick se bilder från ultraljud. När Isak föddes tog vi syskonbilder och vi var stora lyckliga familjen. Sen blev det kaos. Hon sa att hon skulle strypa oss och att hon hatade oss. De bråkade varje gång vi var där, vem som skulle betala vår mat när vi handlade, om hon skulle betala blev det blodkorv (vilket både vi och hon inte tycker om), hon sa massor av saker som man inte får säga till barn. När Isak var 3 år blev han opererad i halsen, han tog bort halsmandlarna. Doktorn sa att han skulle äta glass och yoghert som var bra för halsen och inte gjorde ont. Men när vi åt frukost dagen efter han hade kommit hem, ville han äta yoghurt men det fick han inte. Han skulle äta mackor som vi andra gjorde. När hon skulle mata han med en sked tryckte hon ner skeden långt ner i halsen på honom så han skrek jättehögt av smärta. Det gjorde så ont att se och höra honom skrika och det var så synd om honom. Hur kan man göra så mot sin son? 2009 föddes min minsta lillebror. När han var bebis fick jag nästan aldrig hålla honom och nu har han blivt hennes favoritbarn. Hon skäller alltid på Isak fast att han inte har gjort något och pappa får alltid försvara honom. När jag bodde hos min pappa regelbundet vågade vi inte gå ut i vardagsrummet för att hon var där. Vi satt alltid på vårt rum och ritade, gjorde armband eller la pärlplattor. På kvällarna var hon i deras sovrum och vi satt och kollade på TV med pappa i vardagsrummet. Min lillasyster mådde jättedåligt och hon ville hellre dö än att åka dit. Hon var ledsen flera dagar innan och det gick inte bra i skolan för henne på grund av det. Nu bor vi inte hos vår pappa längre och Alexandra har byttat skola, nu har hon jättebra betyg och mår jättebra! Tänk att en människa kan orsaka allt det! Vi träffar våran pappa ofta och har en bra relation med honom. Fast jag skulle vilja få en förändring på detta, hon ska inte styra över hur ofta jag ska få träffa och bo hos min pappa. Jag vill träffa min pappa och mina syskon för jag saknar de jättemycket. Men för att det ska bli ändringar så måste vi åka dit och stå ut med massor av bråk och skrik. Isak hade blivit jätteglad om vi kom, han frågar hela tiden när vi ska sova över hos honom och varje gång får man säga "snart". Hon är som Askungens elaka styvmoder. Hejdåå! :D